Ja halleluja. Denna helgen fick ett händelserikt slut. Vi var iväg och buggade sedan kom vi hem genomsvettiga och skönt utschasade.
Efter det så löpte kvällen amok med oss. Det ena ledde till det andra, vi pratade igenom massa småsaker som bara poppat på mer och mer och mer senaste tiden. Jag har märkt att min älskling varit nedstämd och inte på hugget som vanligt. Jag har frågat och undrat vad det är,och igår brast det.Äntligen får jag väl säga,för man kan inget lösa om det inte kommer fram.
Till saken hör att när vi flyttade ihop blev vi från att ha varit 2 familjer med 4 personer i min och 5 personer i Hans,helt plötsligt 9 stycken som skulle funka ihop under samma tak.+ mitt helgbarn varannan helg. Det är ingen barnlek. Det ena ledde till det andra går inte in på detaljer,men min skatt har mått såå dåligt av att inte ha det som "vanligt". Han har haft mycket tufft för många år sedan då han miste ett barn.Och han har ett väldigt stort hjärta när det gäller sina barns välmående.
Vi har därför valt att bli särbo igen. För att barnen ska må bra.Jag häver fösäljningen av mitt hus och vi får tillbaka den fina stämningen på tillvaron vi hade innan.(hoppas vi) Hur ska vi kunna vara lyckliga om inte barnen är lyckliga? Jag älskar våra barn och den mannen så mycket så det finns inte ord. Dom är värda all uppoffring i världen.
Men ni kan ju tänka er vad folk kommer prata nu, Jag flyttar tillbaka ,men ändå står hans bil där. Oj,oj,oj hur ska dom få ihop det,hahaha.
