När en mammas hjärta blir varmt.

Ja det behövs så lite för att man som mamma ska bli varm i hjärtat av belåtenhet.
När man har 2 tonårsdöttrar i huset blir man ganska van vid bitska tongångar och hetsiga diskussioner.
Men så kommer dom där små ljusglimtarna då man ändå får hopp om att även dom ska bli sunda vuxna varelser.
Som tidigare ikväll. Amanda 15 år valsar genom hallen. - Mamma ,jag ska tvätta min Onepice ,har du kört allt mörkt 40 redan? (hon ser att jag står och hänger tvätt)
Svar - Ja.Jag körde allt som låg i källaren.
Då valsar hon vidare in till sin storasyster - Emelie har du något mörkt 40 du behöver tvätta. Jag ska ändå köra min Onepice,kan ta ditt också.

Jag jublar inombords av stolthet att höra denna välmening över att även få med någon annans tvätt.
Och denna duktiga tanke att inte köra maskinen med bara ett plagg i.

Halleluja,det finns bannemig hopp!

Klurar!

Blev plötsligt så dunder sugen på att göra något pyssel. Men vad???
Är ju kvällsjobb som gäller idag så det skulle passa perfekt att ha med sig lite pyssel.
Får bli en runda i källaren och snoka runt om man kan hitta något att förvandla;)

Någon Tomte av något slag kanske...virknål,tyg,stickor,garn...hmmm...

Vi är kompisar.

Ja tänka att ha kommit så här långt i livet och äntligen blivit kompis.
Kompis med vågen. Jag tror jag ska vårda denna vänskap så den varar livet ut. Ibland kan det vara svårt man börjar smågnabbas och det kan vara lite tjurigt vissa dagar. Jag är inte långsint men ojojoj det kan jag säga att vågen kan vara ibland. Men nu har vi kommit fram till att vi mår bäst av att vårda vår vänskap.

Idag är jag fullt upptagen.
Med att göra så lite som möjligt.
 Kidsen är iväg till sina skolor och jag ska starta en maskin tvätt sedan bara slöa.

Skön start på en ny vecka.
För idag..ja idag är det Måndag.