Ja det behövs så lite för att man som mamma ska bli varm i hjärtat av belåtenhet.
När man har 2 tonårsdöttrar i huset blir man ganska van vid bitska tongångar och hetsiga diskussioner.
Men så kommer dom där små ljusglimtarna då man ändå får hopp om att även dom ska bli sunda vuxna varelser.
Som tidigare ikväll. Amanda 15 år valsar genom hallen. - Mamma ,jag ska tvätta min Onepice ,har du kört allt mörkt 40 redan? (hon ser att jag står och hänger tvätt)
Svar - Ja.Jag körde allt som låg i källaren.
Då valsar hon vidare in till sin storasyster - Emelie har du något mörkt 40 du behöver tvätta. Jag ska ändå köra min Onepice,kan ta ditt också.
Jag jublar inombords av stolthet att höra denna välmening över att även få med någon annans tvätt.
Och denna duktiga tanke att inte köra maskinen med bara ett plagg i.
Halleluja,det finns bannemig hopp!
Grattis! Du har alltså lyckats med att lära barnen både RENLIGHET (att tvätta) OMTÄNKSAMHET (hon tänker på sin syster) MILJÖTÄNK (inga halvfulla,maskiner) Det bådar som sagt gott inför framtida generationer:)) Ha det gott/Monne
SvaraRaderaJa Monne jag är väldigt nöjd. Båda flickorna tvättar sin egen tvätt och det är ju en bonus när dom tänker steget längre och tänker på sina medmänniskor också. Härliga ungar;)Kram/Fia.
SvaraRaderaJa, förtår att du känner lite stolthet i moders hjärtat! (:D Det är de små sakerna i vardagen som räknas! Ha det gott!
SvaraRadera