Åååååå.....:)

Vilka vackra rosor jag fick av min älskling igår. Rosa söta rosor nersänkta i en hög cylinderformad glas vas. Gröna spröda kvistar som bröt av. Och fin rosa sand på botten av vasen. Och ett fint kort där det stod , Älskar dig ,din för alltid ,Rolf. Sååååå gulligt.

Amanda jublade av förtjusning. Sätter in bild senare,har inte med mig sladden hit till jobbet. Och visst är det knas,min nya mobil har ingen Ir-port ;) hehe tror jag ;P.

Amanda är ju en aning rolig hon,lilla tokan. När vi kom hem sent i igår, så jublade hon som sagt över blommorna. Sedan slängde hon sig om halsen på Rolf och kramade honom. Och efter en stund en kram till, haha hon tycker om hans parfym så hon ska krama och krama . Och så passar hon på att nosa ,haha. Galen eller hur ;) Härligt med kramiga bonusbarn. Hos Rolf blir jag överfallen med kramar av hans barn. Vi är lyckligt lottade med underbara barn.

I övrigt gick kvällen åt till hanledarkursen på trafik skolan. Den var givande tycker jag. Fick massa tips och ideér hur vi smartast ska lägga upp körningen. Köpte skylt och extra backsegel. Ska köpa en sidobackspegel extra också till min sida. Man kan ju inte ha för mycket uppmärksamhet. Är ju trots allt mitt ansvar ;) Ska bli jätteroligt och hmm ...tålamods prövande,haha.



Fick sova med min skatt inatt,så ni förstår ju att jag sovit gott. När jag väl somnade vill säga,låg o lyssnade på min snusande darling en lång stund och njöt av att han var nära. Vill liksom inte somna ifrån dom härliga stunderna då han är bara min.

Helgen som kommer är Pontus hos mina föräldrar,jag har jobbhelg. Emelie och Rolf åker till travbanan imorn förmiddag. Emelie ska sköta korvförsäljningen och polera häst ;) Vet inte om Amanda åker med också. Det bestämmer hon själv. Hon stannar hos mig i helgen,hon är så stor så hon får avgöra det själv vad som känns bäst. Jag säger varken bu eller bä, jag får lika mycket skäll ändå. . Men efter ett antal år av utskällningar vänjer man sig. Dom får själva känna vad som är rätt. Men så unga kroppar ska inte ha magont över vissa situationer det är inte rätt. Och det behöver man inte vara läkare för att förstå. Men jag tycker det är sorgligt att det är som det är. Dom älskar verkligen sin pappa det är det ingen tvekan om. Men dom kan inte tackla den andra känslan ...
Och om det är någon som gör något åt det vet jag inte. Måste nog vara någon som sätter ner foten om något ska hända i positiv riktning. Men ser man inte vad som är fel så är det inte lätt att ändra på. Och om man inte ser att ens barn mår dåligt så är det väldigt tragiskt.

Här ska vi i alla fall njuta av myshelg mellan jobbandet ;)

Kram alla underbara där ute.