tisdag 19 oktober 2010

Tror på ödet.

Ja i sådana här ledsamma dagar är jag glad att jag tror på ödet. Även om det inte alltid blir som man tror och vill. Och att det kommer och går ledsamheter omvartannat,blandat med allt underbart. Men jag tror att allt som händer har en mening. Som tex  nu, mitt hus blev inte sålt för vips så behövde jag det igen. Alltså var det väl inte dax än då. Och det känns som vår kärlek är superstark,men jag kan ju bara svara från min vinkel. Men alla ord älsklingen strör över mig talar för att det är likasinnat.

Och jag bor hellre som särbo och att kärleken finns kvar än att bo i något som bara tär på den. En vacker dag hittar vi säkert en lösning på det problemet också.

 Ja nu börjar det snart likna ett hem igen här. Vilken jäkla tur vi inte hade flytta alls mycket. Även där fanns kanske en mening.

Har bra tider på jobbet denna veckan som passar detta bergochdalbane-humör. Ena stunden kvittrar jag ,nästa stund forsar tårarna. A jag är en jävla lipsill,men skyller på att jag är fisk,då är man inte riktigt frisk.

Det nya/gamla köket.

Eftersom jag renoverade mitt kök precis innan flytten till älsklingen, så hann vi aldrig själva njuta av det nya fina. Nu sitter jag på jobbet och längtar hem för att kunna fixa och trixa o pynta till det så där supermysigt.
Det riktigt kliar i fixar-fingrarna. Har poppat upp massa ideér i huvudet om småfix jag nu vill satsa på där hemma. Men en sak i taget;)

Nu är den varma goda chokladen urdrucken. Time att packa ner datorn. Åka hem och pussa på dom som ännu inte hunnit iväg på dagens skola/jobb.