lördag 10 september 2011

Hur tänker folk?

Ja nu kan det låta som jag är präktig. Då får jag isåfall vara det.
Men en reflektion från i förrgår då jag körde till staden.

På min väg till Nässjö måste jag passera samhället Solberga. Där finns en liten rondell och därefter kommer skolan. Med sina utsatta 30 km förbi såklart.
Där i hörnet på skolgården kommer jag då till min starka reaktion. På cykel !!! Alldeles ensam!!!
Vinglar en liten tjej på max 5 år.
Är jag då präktig som blir VÄLDIGT upprörd över att ett så litet barn är ute och vinglar på cykel mitt i trafiken helt ensam.
Min Pontus har fått börja gå  till kompisar ensam i samhället först förra året. Nu får han cykla då han (sent)  äntligen lärt sig cykla.Och då bara på de gator som är minst trafikerade. Inte mainstreetan. Han är 9 år nu.
Jag har tagit mig den lilla tiden och följt honom den korta biten det har handlat om.

Till råga på allt ,så efter 20 meter efter att jag passerat den lilla flickan.. vem möter jag då komma körandes?
Jo den gubbe som alla här i samhället vet 9 gånger av 10 kör rattfull. Finns nog ingen kvar här i byn som inte slängt sig på luren för att tipsa polisen om rattfylla på väg. Hans Mor körde rattfull ihjäl en motorcyklist för bara 3 år sedan. En väldigt uppmärksammad händelse.

Är jag hemsk som reagerar så starkt på detta??? Jag har ingen rätt att döma andra människor och brukar inte brusa upp så. Men ett litet barn ensamt i trafken fick mina känslor att gå i taket!

Hur skulle ni reagerat?