Behöver jag säga det?

Börjar dagen med att känna att kudden är alldeles för skön för att överges.
Iväg till fritids med sonen och in till labb på sjukhuset för lite blodprover.
Ser min mammas bil där och backar in och ställer bredvid hennes.
Hör ett enormt , jättepang under min bil fram till vänster.
Backar klart med knakande bil.
Tänker tanken - Nä det där hörde inte jag!!!

Lämnar bilen och går in och gör det jag ska.

På väg ut möter jag mamma som kände att jag var i närheten, utan att då ha sett min bil.
Hon tänkte hon tar en runda mot labb för hon tyckte sig känna att jag var där.
Klart jag var.
Jag nämner till henne om bilen. Vi går ut och tar varsin bil.
Jodå , den knakar fortfarande. Springer ut och hejdar mamsen i farten.
Ber henne följa efter mig till Nybergs för att fråga vad som kan vara fel.
Fjäderskit, fjäderskit, fjäderskit ..tänker jag på vägen dit.

Mycket riktigt, vänster framfjäder har bestämt sig för att idag skulle den gå av.

Bara lämna bilen snällt där och dom skulle försöka hinna fixa det imorn.

Stackars mamma fick inte köra direkt till jobbet , utan körde snällt hem mig först.

Ikväll ska jag jobba och alltså med det tyvärr inte följa med älsklingen till Axvalla .
Där vår häst startar i lopp 2.
Med tanke på en bil som kostar pengar så vore det inte fel med lite klirr i kassan.
Så har ni en tumme ledig kan ni ju hålla den för att hon ska sköta sig.

Måste jag påminna viken dag det är?
Den där dagen jag absolut inte tycker om!
Hoppas känslan vänder ikväll när jag ser loppet live från travbanan.

I skrivande stund sitter jag i köket och känner mig lite yr och konstig.
Hoppas inte det är magsjuka eller något skit på gång.
Det går ju överallt nu.
Går och lägger mig en stund och hoppas det går över.

Hoppas er dag började billigare än min. Kram alla raringar.