Idag var jag med Pontus till ögondoktorn på sjukhuset. Optikern vi var hos för 2 veckor sedan hade skickat oss dit. Men som tur var är hans ögon helt som dom ska. Skönt det!
I väntrummet såg jag världens gulligaste par. En gammal farbror satt och läste i en tidning. När hans fru kom runt hörnet hoppade han genast upp.
Trots att han var väldigt stapplig syntes det att han verkligen ville upp fort från stolen.
Han stapplade fram till sin betydligt piggare fru och strök henne över kinden. Sedan tog han genast hennes kappa från kroken och hjälpte henne på med den. En sådan där självklar gest som bara riktiga gentlemän från "före våran tid" gör. Dom var så rara mot varandra. När dom gick mot utgången gick dom nära och höll varandra i armkrok. Det var äkta kärlek jag såg hos det gamla paret.
Åter till mitt svåra grubbel. Jag håller med er, det lutar verkligen åt att stanna kvar där man är och njuta av livet istället för att slita ihjäl sig;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Alltid trevligt om du säger hej;)