Söndag kväll och åter på jobbet.

3e och sista jobbpasset för denna helgen. Imorn när jag vaknar här ska jag hem och njuta av 3 lediga dagar.

Har hunnit vara hemma några timmar, slöat och myst med Rolf. Var några timmar i stallet, men tyvärr hann vi inte den spännande grejen som vi tänkt. Fick trevligt besök av först Gun Knutsson och sedan bara en stund efter hennes son Vår chef (hihi )Kent Knutsson. Så tiden gick alltför snabbt. Får bli en annan dag;) Lovar att berätta då. Och tror absolut det blir en bild,vet att inte Rolf kan låta bli att ta en.

Hann prata en stund med min äldsta dotter innan jag gick till jobbet. Hon kom hem med bussen efter att ha varit i stan. Både glad och besviken.

Äntligen hade hon samlat kraft och åkt in för att träffa sin far och systrar en stund. Hon har haft 4 jobbiga år efter att vi skilde oss och inte haft så bra relation med sin pappa. Men hon älskar honom såklart enormt mycket och vill träffa honom. Hon känner bara inte sig välkommen av den andra hälften där. Det har tyvärr skurit sig totalt och Emelie orkar inte psykiskt att stå emot. Bl a 2 läkare och kurator i skolan har rått oss att det inte är bra för hennes hälsa .Så hon har valt att bara bo hos mig. Men idag hade hon planerat in ett besök .Hon hade meddelat i god tid att hon skulle komma. Och även sagt att hon köpt presenter till sina 2 små halvsystrar.Hon hade fått svar att det var kul att hon ville komma och självklart var hon välkommen. Och att dom skulle vara hemma.
Men när hon kom dit så hade "någon" tagit med dom små till lekparken. Så Emelie fick inte se röken av dom. Gissa om hon var besviken. Hur kan en vuxen människa vara så utstuderat elak när hon klart och tydligt talat om att hon kommer och har med sig saker till dom små. Bara helt sjukt att inte den som borde, ens reagerar och gör något åt detta.
Att se den smärtan i min dotter som allt detta har gjort, är det värsta jag upplevt. Och när inte fadern tar in eller ser vilken skada det gör är obegripligt.

Jag älskar mina barn över allt annat på jorden, och jag kan intyga att jag älskar Rolfs barn enormt mycket även att dom inte är mitt kött och blod. Om man älskar den människa ,som man vill leva med så måste man visa hänsyn till de barn han/hon har med sig från tidigare förhållande. Man kan inte klampa in och tro att man äger den personen mer än dennes barn,finns där barn så måste man acceptera det och visa dom kärlek.

Avundsjukan vilar aldrig.